Cornsfood

Jag satt i bilen och i omkörningsfilen sitter det en chaufför och såsar så vi knappt kan köra om. Jag blir nästan förbannad och säger:

-Jag har så god lust att peka finger!

Syster: Vad fint du artikulerar.

– Ja men jag känner mig så aggressiv.

Syster: Jamen du kan ju skriva en ansökan till länsstyrelsen och få be om att peka finger och vänta på beslut!

– Va?

Syster: Ja, då kan du peka finger med rätt lag och förordning och uppvisa papper på det.

– Kul. Jag är nästan den enda som inte svär grovt på jobbet. Du ska höra min chef.

Syster: Vad säger hon som är så grovt då?

– Sist kom det en gäst som jag fick bra kontakt med och då började prata vi om svordomar i krogbranschen. Jag nämnde inget ord men jag berättade att häromdagen sa min chef något jättefult.

Bakom bardisken hör jag min chef skrika:

Majs, tyst nu! Du säger ingenting. Det är en gäst!

– Jag ska säga ordet tyst. Viskar eller rättare sagt mumlar.

Gästen: Va?

– Jag kan inte riktigt ta ordet i min mun.

Majs! Lägg av nu, säger min chef.

– Ska jag berätta högre vad hon sa?

Gäst: Ja, men gör det. Jag är rätt härdad.

– Jäkla horfitta! Denna mening berättade jag väldigt lågmäld.

Gäst: Jajaja, det där var inte så farligt. Jag brukar säga samma sak men i motsvarighet.

Därefter gick jag till min chef och hon frågade:

Du sa väl inget?

– Nejdå!