Hos din frisör | Bad hairday

Idag tänkte jag knappt sysselsätta mig med något men i ren panik var jag tvungen att avboka min tid på Hårcenter Frisör och Shop eftersom jag inte är i stan. Eftersom jag knappt hade möjlighet att ta mig till en salong på Söder så gick jag förbi en Drop in salong.

När jag kom in i salongen så såg tjejen bakom kassan ut som att hon precis jade vaknat med en ful hästsvans och osminkad. Hon var söt men grådisig i jämförelse med alla de andra frisörer som jag känner som är mån om hälsan och hur håret ser ut. Det här var helt tvärtom så jag blev skeptisk. Självfallet vet jag också att utseende inte spelar roll så jag gav det här en chans.

Jag förklarade in i detalj hur håret brukar behandlas och vad jag önskade. Jag ville ha lite färg, tunna ut håret och få bli klippt.

Vi börjar med att jag får sätta mig i en stol som inte är anpassad för mina ben. Det känns som om jag sitter vid ett förskolebord.

Frisören börjar lägga i färg och jag ser hur färgen penslas på pannan och mina öron av alla ställen. Inte ens jag är så oförsiktigt när jag tonar själv. Jag börjar bli iriterad för jag ber om att hon ska ta bort lite färg innan hon fortsätter. Hon tar fram en burk med små vita läppar, säkert sminkborttagning? Färgen försvinner inte.

Frisören: Färgen går bort när vi tvättar håret!

– Okej?

I lite mera än 30 minuter ser jag hur min färg börjar etsa sig fast på huden. Under tiden drar hon på sig sin mörkblåa jacka för att gå ut och röka. Hela jag kokar av ilska. När vi är klar går vi in till ett annat rum. Jag sätter mig i stolen och får forma min stil själv för stolen har tydligen bara en höjd?

Hennes händer luktar inte rök utan det stinker parfym men det var ändå bra. Jag känner dock att det är lite nonchalant att ta en rökpaus när jag sitter där. Eller så ta baksidan så jag slapp se?

Hon sköljer och skrubbar. Det bränner till i nacken. Jag är håröm och jag tycker inte om smärta på något sätt.

Hon: Förlåt om jag är för hårdhänt (tvättar mitt hår som om hon skrubbade potatis)
Jag: Okej!
Hon: Jag måste få bort färgen från huden!
Jag: Mmm. Jag förstår.
Hon: Säg till om det gör ont.
Jag: Det gör ont!

Hon tar det lite varsamt men färgen är inte borta. Väl vid frisörstolen så frågar hon hur många millimeter jag önskar få bort. Jag är alltid osäker eftersom min egen frisör alltid vet vad jag vill ha.

– Ska vi inte torka håret innan du rakar?

Hon: Ja, jag tänkte exakt samma!

– Bra! Du behöver heller inte tunna ut mitt hår.

Hon: Näe jag tänkte samma sak där att det inte behövs! (Eh? Det behövs om något för mitt hår är så tjockt)

– Klipp bara ytterst lite på topparna. Klipp så det knappt syns!

Hon: Jag tänkte också så och att vi tar mera nästa gång!

Jag tänkte fortsätta säga något för att se om hon tänkte lika även där men eftersom jag ändå är rätt snäll så lät jag henne klippa få centimeter och vid örat fick jag be henne ta bort det ojämna samt inte blåsa mitt hår till en Mona Sahlin frisyr. Där var gränsen nådd.

När jag frågade henne vad hon tyckte bäst om med att vara frisör så sa hon att göra färger och frisyrer. Det sämsta är att hon sa att vissa kunder tror att hon inte kan för att hon är ung.

I mitt fall handlar det inte om att hon är ung. Jag kände slarv och en känsla som att en kund inte är värd sin kvalité.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s