Jag är nästan mållös. Jag har några andetag kvar för att dela med mig av glädjen från gårdagens spelning.
Vilken liveartist du är Benjamin Ingrosso. Det kändes som om jag var på världens bästa rockkonsert samtidigt som att jag är på befinner mig på den bästa tänkbara förfesten jag aldrig nånsin besökt men som skapas av den skickliga värden.
När konserten är slut och man står kvar och hoppar med känslan som har skapat, ”ingenting är omöjligt” och jag skiter i det här och går med huvudet högt. Den känslan. Det uppstår tårar över hur amazing hela konserten på ett fullsatt Soliden är.
Människor har åkt från Polen, London, Massachusetts och glada Hudiksvall för att nämna något, för att se dig. Du såg hela publiken. Du uppskattar alla som har köat, köpt biljett och är där för dig. Du nöp dig i armen, du sjöng direkt till mormor och morfar som satt precis bakom oss. Om det är så här en livekonsert ska vara så har du satt ribban.
Jag vill att hela världen ska se dig samtidigt som jag är rädd att du kanske tappar din ödmjukhet som du utstrålar och verkar ha oavsett scen eller hur många gig du kör samt alla krogar du besöker.
Tack för att du får mig att känna att det finns hopp för det artisteri du skapar och levererar. Tack!

Lämna en kommentar