Cornsfood

Nu har vi bott i Edsbyn snart 1 månad. Jag skrattar när jag skriver detta för jag har så mycket att berätta samtidigt som att jag låter det vara.

Människorna här är helt fantastiska. Inte alla men dom flesta, vi vet ju alla att det finns grinpellar överallt. Som helhet är det bra och det känns som att alla är släkt med alla på något sätt.

Jag jobbar i köket på kvällarna och tillsammans med köksmästaren så planerar vi stordåd och småevent. Jag älskar utformningen och frihet under ansvar. Vi kompletterar varandra genom att prata idéer, fixar annonser och tänker ett långsiktigt perspektiv.

Det finns en person på plats som arbetar som ”brandman”. Hen har en massa barn som tränar bandy, dom har en stor gård och inför bandysäsongen gör hen allt inför träningstiderna. Bandyn här i Edsbyn är heligare än kyrkan men denna person tycker jag om. Dock pratas det mycket så mina öron hinner inte med. Å andra sidan är det dumt att jämföra mina ”sociala” skills. Vad jag vill komma framtill så får hen mig att skratta mycket. Det var längesen jag gjorde det på en arbetsplats.

Jag hade väldigt mycket fördomar om allt och det har jag fortfarande men det har lagt sig.

Jag tänker lite högt? Om jag hade växt upp här hade jag nog tagit mitt liv samtidigt som jag kanske inte alls hade gjort det? Det kan inte vara så stor skillnad mot Söderhamn?

Å andra sidan har jag klarat mig bra. Dock går det längre tid mellan mina suicidatankar men när dom kommer så är det så starkt att jag inte vet om jag själv kommer att klara detta. Det är så medvetet tungt att rädslan är förbi och jag blir apatisk mot min egen känsla.

Det spelar ingen roll vart en bor? Att vara född i fel kropp är tillräckligt tungt oavsett om du bor på en liten ort än i huvudstaden. Däremot är det enklare att smälta in i en storstad. Jag vet inte om jag smälter in men jag vet att arbetet med Pride har stärkt mig och min kunskap växer.

Som sagt, jag har fördomar som många andra för det tillhör livet men jag kan förklara och vända något negativt genom att bryta mönster hos någon. Även om jag är den sämsta på att vara social så försöker jag. Det måste man nästan i Edsbyn.

Förövrigt är det vackert landskap, många är generösa och hjälpsamma.