Den här baren alias ”kaosbaren” ger skäl till sitt namn. Nu är det helt omkonstruerat till nånslags ”Stureplans-bar” vid stranden utanför Bromma. Jag förstår självfallet att man som ägare vill göra om men det känns i hjärtat.
Om jag hade drivit ett ställe i över 15 år med dom viktigaste grunderna: Kärlek, omtanke, respekt, acceptans, frihet under ansvar och lojalitet för allas lika värde i ett ”vardagsrum” utomhus så hade det kännts som ett skott i hjärtat då man måste se hur ens ”skötebarn” förändras till något opersonligt och kalt.
Förut kunde man droppa in i morgonrock, tofflor och känna sig som hemma med personalen. Hade en glömt plånkan så var det bara att komma förbi senare eller nästa vecka. Det kanske inte funkar så i längden eller för större summor men hade man den kontakten med stammgäster så går det att arbeta som förr.
Jag får inte riktigt den känslan av det nygamla och jag fick det aldrig när jag med lite tvång för mig själv gick dit och beställde mat via en app.
Vart tar mänskligheten vägen och den sociala kontakten med service alla pratar om?
Jag är väl inte den direkt rätta personen att skriva om moderniteter. Jag är fruktansvärt konservativ och har otroligt svårt med förändringar samtidigt som jag jobbar med utveckling. Jag kan förstå att ni inte får det att gå ihop när jag inte fattar det själv.
Självklart är det fint att verksamheten är i gång och jag hoppas såklart att det går jättebra men en kan ändå inte låta bli att tycka till. Jag tycker baren är fin men den passar inte. Inte där. Inte så. Inte på hur allt har varit från början. Det är inte rättvist att man inte har sparat värmen å andra sidan vet vi hur världsekonomin har förändrats med bränsle och el.
Varje sommar här var för mig att åka bort till en ö med fina grannar hela sommaren med kollegor från alla möjliga åldrar. Det var här resan började för min äldsta systerdotter på gott och ont. Hon fick lära sig att levla ut 300 hamburgare, korv, pommes, burgare med sallad, utan ketchup, med ketchup och dressing men ingen senap eller bara burgare, utan sallad, eller burgare på pommes ect ect.
Var det någon gäst som tyckte att det tog långtid, såg personal stå och dricka vatten och andas och skällde så backade chefen oss alltid. Oavsett så tappade vi personal aldrig vårat ansikte framför en gäst.
Så mycket lärdom jag har fått med mig och jag önskade jag kunde få det igen på ett ställe där jag bestämmer menyn.
Cornsfood 
Lämna en kommentar