Cornsfood

Jag brukar skriva om allt om mat, restauranger, caféer, kryddor och råvaror. Men idag behöver jag ventilera något helt annat. Något som berör mig djupt och som inte går att ignorera.

Att lägga ner beroendemottagningarna är ett svek mot de mest utsatta. Jag läste Tobias Svenssons ledare, planerna att lägga ner beroendemottagningarna i Hudiksvall, Ljusdal och Söderhamn och jag blir både förbannad och förtvivlad. Det är ett fullständigt huvudlöst beslut.

För vem tror egentligen att en person i djup beroendeproblematik kommer att sätta sig på en buss till Iggesund eller Bollnäs för att få livsnödvändig hjälp? Vem har ens pengar till bussen? Och hur ska man orka, när hela livet redan är en kamp?

Det här handlar inte bara om vård, det handlar om liv och död. Om människor som försöker resa sig, men får dörren stängd i ansiktet. Att centralisera vården kan kanske se effektivt ut på ett papper, men i verkligheten är det ett svek mot dem som behöver stödet mest.

Vad är det egentligen som ligger bakom beslutet? Är det personalbrist, är det pengar, eller är det bara ännu ett uttryck för hur långt ifrån verkligheten beslutsfattarna befinner sig?

Vi måste stå upp för beroendevården, inte montera ner den. Det är inte bara en fråga om resurser.

Godnatt.