Cornsfood

Ett glas mjölk är i sig en liten kostnad och kanske inget att diskutera i detalj.

I olika sammanhang i livet, och i mitt fall när jag skriver om något jag själv brinner för och har stort intresse för, lägger jag ner mycket tid på både text och bilder. Jag delar det jag skapar för att bidra med något positivt. Det är viktigt att vi hjälps åt i dagens samhälle.

Man gör inte saker gratis, ingenting är egentligen gratis men när ett glas mjölk kostar mig 15 kronor, då känns det lite sådär, speciellt när jag kommer tillbaka och ska göra det rätt för mig. Att inte ta något för givet. Samtidigt kan ett inlägg jag skapat spridas till hundratals, flera gånger om, utan att jag får någon ersättning alls. För att jag tror att den reklamen behövs. Syns du inte idag, finns du inte.

I min värld handlar det om ge och ta. Jag tappar respekt och då känns det längre inte lika trevligt att ens rekommendera det vidare till andra. Om det hade varit omvänt, att en person skrev ett inlägg bara sådär med fina bilder? Jag hade gladeligen bjudit på en matbit eller två för att visa uppskatning. Det är inte dom 15 kronorna i sig som är det stora problemet.

Jag skriver av fri vilja, utan att någon bett mig, för att jag vill bidra och sprida något positivt.

Ge och ta, en viktig balans.