Ibland når man en ålder där man stannar upp och funderar, varför är jag inte som många andra? De flesta har sitt mönster, fasta arbetstider, veckohandling, middagslagning, skjutsningar till träningar och ett liv som rullar i ett stabilt tempo. Jag beundrar verkligen det.
Själv har jag valt (eller kanske snarare hamnat i) en annan väg, krogbranschen. Här möter man allt och alla, på gott och ont. Jag har fått uppleva det bästa, gemenskapen, energin, skapandet. Samt varit med om märkliga handlingar.
Och ändå, jag står kvar. För passionen för mat, dryck och människor är större än motgångarna.
Den här sommaren fick jag chansen att förvalta Dao Beach Potatisbar. Vilken resa! Varje rätt, varje drink skapades med eftertanke, och vi fick möta så mycket kärlek i form av lovord och hyllningar. Det bekräftade det jag redan vet, när man brinner för det man gör, så märks det.
I mitt ledarskap tror jag på det mjuka, att bygga en arbetsmiljö där alla är precis lika viktiga. Ett kök, en matsal, en hel verksamhet fungerar bara när alla känner sig sedda och delaktiga. Det är i samarbetet, respekten och gemenskapen som styrkan finns.
Nu står jag inför nästa kapitel. Jag vet inte om vägen leder till en egen krog, ett partnerskap med någon som delar samma glöd, eller om jag får bli en del av en verksamhet där jag både kan växa och bidra, men det jag söker är tydligt. Jag vill skapa möjligheter, bygga något långsiktigt och vara med på en resa där vi når delmål tillsammans.
Jag tror på kvalitet i detaljerna, på att se människor och på att arbeta med hjärtat i det man gör. Och precis som texten Arbete & Utmärkelse på Cornsfood lyfter fram:
”Ett tack kostar ingenting. Om du inte syns, så finns du inte. Men jag ser dig.” Det är en påminnelse om att vi alla vill bli sedda, och att det är just i mötet med andra som magin uppstår.
Så här är jag, med erfarenheterna i ryggen, med drivkraften kvar och med en vilja att skapa. Kanske är det tillsammans med dig. Jag lyfter gärna upp oss med maten, eventen, de vardagliga handlingarna och de roliga anekdoterna.

Lämna en kommentar