Där havet lämnar kvar konsten

På Gotland är ljuset annorlunda, mjukt men klart, som om det vill påminna oss om allt det vackra i det enkla. Mitt sällskap ser det som ingen annan ser. Av drivved, skräp och oslipade glasbitar föds nya former, nya berättelser. Vi går längs stränderna, samlar det som havet lämnat kvar. Påsarna fylls av färger och i händer på blir de till konst.

Här, där havet möter hällmarken och vinden alltid har något att viska, får skapandet leva vidare. Varje liten skärva blir en del av något större, ett minne, en känsla, en hyllning till Gotland självt. Det är fint. (Se flera bilder)

Lämna en kommentar