Cornsfood

Det börjar röra på sig. Eller rättare sagt, det har aldrig riktigt stått still. Redan i somras började det komma erbjudanden i samband med Dao Beach. Inte en hel uppsjö, men några stycken, och med tiden blev de fler. Flera av dem handlar om att jag skulle kunna hyra in mig, stå för allt jag behöver och på så sätt förverkliga min dröm. Det är fint. Det är generöst. Och det värmer mig att människor tror på det jag gör

Jag har också blivit erbjuden att ta över vissa delar av verksamheter. Det är också stort. Jag känner mig både glad och ödmjuk inför allt detta. Samtidigt har jag insett att många av förslagen, även om de är snälla och genomtänkta, inte riktigt går i linje med det jag själv vill skapa. Det är inte riktigt mina förutsättningar, inte min vision. Och även om det hade varit ‘bättre än inget’, så är jag inte ute efter att göra något till hälften.

Om det ändå bara är ”halvvägs eget”, då kan jag lika gärna jobba under någon annans tak, tills jag är redo att bygga något från grunden, helt utifrån mitt hjärta. Jag vill att det ska kännas genuint, i allt från inredning och porslin till känsla och helhetsupplevelse. Det jag gör ska spegla mig, fullt ut.

Jag tror att många förstår hur jag tänker, även om erbjudandena jag fått kanske är mer än vad många andra ens får möjlighet till. Det är jag medveten om. Det är som att, om jag hade blivit rik på mitt mående i sommar, så hade jag blivit rik på omtanke. Och för det är jag innerligt tacksam.