När Rädda Barnen larmar om att över tusen barn i Söderhamn lever under fattigdomsgränsen, är det inte siffror för statistikers nöjes skull, det handlar om riktiga barn, i riktiga familjer, som varje dag vänder på kronorna. (Kuriren.se)
Därför blir det rätt magstarkt när någon menar att ”om Elon Musk flyttade till Söderhamn skulle vi alla bli fattiga på papperet”. Förlåt, men jämförelsen är rent absurd. Elon Musk kan flytta vart han vill, han skulle inte göra någon rikare, och definitivt inte mätta något barns mage.
Att dessutom dra in just Elon Musk som exempel känns extra märkligt. Det här är en man som offentligt sagt att hans eget barn är ”som dött för honom” sedan barnet kommit ut som transperson. Kanske blir kontrasten tydlig, här finns människor som bryr sig om barnen i praktiken, medan på andra håll kan även de rikaste svika sina egna. (Min son är död)
Men ja, det är sant att Rädda Barnens mått på barnfattigdom är relativt. Det handlar om skillnader i ekonomiska förutsättningar, inte om svält. Men den som använder det som argument för att tona ner problemet har missat poängen, det finns barn här som inte har råd med julklappar, fritidsaktiviteter eller ens vinterkläder. Det är inte en sifferfråga. Det är en värdighetens fråga.
Och för den som vill göra något konkret i stället för att raljera. Den 20 november säljs bakelser på Rådis och fem kronor per bakelse går till Rädda Barnen Söderhamn.
Ingen behöver vara miljardär för att bidra, ibland räcker det med en fika för att visa solidaritet.
Cornsfood 
Lämna en kommentar