Cornsfood

Det kommer att bli en kväll värd att minnas, inte minst för att Mike and the Strangers står på scen och bjuder på musik och energi som bara de kan.

Fram till dess fortsätter Toi att leverera sin uppskattade lunchbuffé, sina goda drinkar och allt det där som gjort Tolvan till ett av våra mest omtyckta ställen på kort tid. Tolvan är dessutom, vad vi vet, den enda krogen i Söderhamn som säljer Guinness, och köket fortsätter att bjuda på många favoriter fram tills dörrarna stängs.

Det viktiga i allt detta är att Tolvan inte stänger på grund av konkurs. Livet kommer ikapp ibland och Toi känner inte längre samma gnista som hon burit så länge. Ingen kan klandra henne för det. Hon har lagat mat till tusentals människor genom åren, från Sandarne till Funemässan, vid fester, cateringar och privata tillställningar. Hon har burit en hel bransch på sina axlar, på senare tid, ensam.

Restauranglivet är tufft, särskilt när man står själv på golvet. Menyer ska planeras, maten ska lagas, dörrarna ska öppnas, varje dag. Du är motorn, du är ansiktet utåt, och utan dig stannar allt. Det kräver mer än de flesta förstår, och än mer när du inte har någon bredvid dig.

Jag vill lyfta en viktig poäng, det behövs en förändring i branschen. I dag måste man nästan vara rik för att våga starta eget. Ingen blir miljonär på en liten krog, inte utan år av slit, oändliga timmar och bergsbestigning på bergsbestigning. Att driva eget generellt är tufft, men i restaurangvärlden hinner du knappt andas. Du vet aldrig vilka gäster som kommer, hur mycket mat som går åt eller vilka kommentarer du ska behöva hantera med ett leende. Det är för många faktorer utanför ens kontroll.

Ja, jag fick frågan om att gå in som kompanjon, satsa och dela ansvar. Men det är här verkligheten kommer ikapp. Pengarna går till personal, skatt, moms och många dagar är den sista kronan till dig själv allt du får kvar för att orka leva ett liv även utanför köket. Är det rimligt? Jag tycker inte det.

Mod är inte alltid att fortsätta. Ibland är det större mod att stänga dörren medan man fortfarande kan. Och den styrkan, den modigheten, förtjänar Toi en stor guldstjärna för. Hon skulle kunna fortsätta laga mat, men hon vågar välja sig själv.

Det är stort. Det är starkt. Och vi hoppas att så många som möjligt kommer förbi och firar Tolvan, Toi och allt som varit, fram till den 12 december.