Jag läste Tea Malmegårds inlägg ”Räcker det med en ursäkt?” på Instagram om stjärnkrögaren på Noma, som under flera år har antastat, ofredat och förnedrat personal.
Personal som länge har drömt om att få praktisera eller arbeta där, som plågar sig igenom långa och tuffa timmar eftersom det är en merit få får. En plats på ett av världens mest hyllade kök kan öppna dörrar i hela restaurangbranschen.
Kortfattat har den danska stjärnkocken, som byggt ett av världens mest prisade kök och varit en ledare inom fine dining, nu hamnat i en diskussion om chefskap, arbetskultur och maktstrukturer i branschen. Tidigare anställdas berättelser är helt vedervärdiga.
Men medan krögarens liv fortsätter med stjärnor, erkännande och internationell framgång, är det många av de drabbade som bär på fruktansvärda sår som kan förändra livet för alltid. Erfarenheterna av trakasserier, förnedring och psykisk press lämnar både synliga och osynliga ärr som inte suddas ut av en ursäkt.
Jag är så trött på att läsa om högt renommerade kockar som beter sig på det här sättet. Det är inte första gången, och tyvärr inte sista, och det händer fortfarande idag. För oss som försöker arbeta med människor som är nya i branschen handlar det om att skapa en miljö där personalen känner glädje i sitt arbete.
De flesta praoelever och nyanställda jag har fått lära upp har älskat yrket och vill fortsätta utvecklas. Så ska det vara. Yrket ska ge glädje, lärande och stolthet, inte skräck eller förnedring.
Framgång ska inte bara mätas i stjärnor, erkännanden eller prestigefyllda titlar. Den ska mätas i respekt, trygghet och den kultur vi skapar på våra arbetsplatser. Att driva ett kök är mer än att laga fantastiska rätter, det handlar om att leda människor med värdighet och omsorg.
Cornsfood 
Lämna en kommentar