I lördags firade vi The Wad Girls inför ett fullsatt Dao Beach. 40 ombyten krävs under deras magiska show. Det krävs omklädningsrum som min chef provisoriskt byggde för denna afton.
Vi åkte till Byggmax för att komplettera med virke och skruv. Tror det heter trall? Tralalal. Det var sista gången jag åkte med och handlade. Jag mådde så dåligt och höll på att spy när hon åkte med plankorna som vajade fram och tillbaks som om det vore en gungbräda. Usch.
Vi packade goodiebags och hämtade blommor.
Det lilla backstaget området byggdes upp på eftermiddagen.
Min kollega som även är konditor fixade med tårtan under två dagar så lagen och grunden skulle sätta sig.
När matgästen verkligen älskar våra ribs och suger av allt kött.
Det var härlig stämning och det kändes så underbart att vi kunde fira drugorna. Mathias Holmgren var kvällens värd och det finns en anledning var jag oftast bokar in Mathias. Han är grym, ödmjuk, tillmötesgående och en oerhört varm person.
Min syster teckentolkade hela showen så alla kan känna sig välkomnande och förstå. I mina projekt försöker jag alltid tänka på det lilla extra. Ibland går det. Ibland inte.
I över 15 år har dom slitit, köpt tusentals peruker och klänningar och för att inte tala om allt smink. Gruppen har lagt ner sin själ och kärlek för att kunna åka land och rike. Dom har uppträtt på i stort sätt alls klubbar i vårt avlånga land för att samla in pengar till Positiva gruppens stödfond. Det är engagemang, styrka och stort om något.
Tack för alla år. Tack för att jag har fått arbeta med er i tid och otid, med och motgång.
Tack.
Cornsfood 
Lämna en kommentar