19 timmar senare | Euro Pride 2018

Jag är mentalt slut i hela kroppen, hjärnan och i hjärtat. Jag vet inte hur många gånger en kan gå sönder när en ser den makalöst stora paraden. När stolta föräldrar och sektionen dom som inte kan gå, då ryser jag och gråter och känner med hur mycket arbete vi har att göra när alla Prideflaggor hissas ner. Jag har träffat så många fina likasinnade vänner. Jag tror också att det här har nog varit en utav mina viktigaste festivaler för egen och personlig utveckling. I år var paraden så stor att jag missade hälften eftersom vi var tvungen att försöka få i oss lite mat men allt har varit bra. Tack.

Lämna en kommentar