Cornsfood

Det var längesen jag var hemma. Jag har alltid haft ett patriotisk Hälsingeblod men det har försvunnit med tiden känns det som. Det försvann nog mest när moderaterna tog över Söderhamn Pride och gjorde det till sin egen grej även om det var av privat och enskilt fall. Det som var mitt ”skötebarn” blev lite som en bort-adoption till främmande föräldrar.

Känslan när en ändå kommer hem blir som förr, det känns bra och jag älskar min kommun.

Så idag blev det en liten roadtripp med en fika på fina anrika kulturmärkta världsarvsgården Erik Anders i Söderala.

Hen i kassan var helt slut. Alla gäster hade kommit på en gång så det var kaos och hen ursäktade sig och sa att allt kommer att ta tid. Jag vet exakt hur det är att sitta i skiten och alla vill bli serverad samtidigt. När någon deklarar sin stress (situation) så tydligt känner jag inte för att köpa fika. Branschsympati kanske det kallas?

Däremot fanns det kärleksmums till min stora glädje. Jag som aldrig köper sötsaker var bara tvungen att passa på trots att hen var helt slut av stress, lågt blodsocker och jätteont i huvudet. Som plåster på såret så bar vi självklart in allt, staplat och klart för disk.

Jättegott kaffe, goda sötsaker och bra Västerbottenpaj då allt annat var slut samt kämpaanda service i sluttampen innan stängning.

Se flera bilder på facebook.com/cornsfood