Idag åkte vi till Lilla K i Bollnäs. Det har varit mycket känslor kring ”Kalle” och ”Molly” 14 år som i dagarna har tagit sitt liv. Det hade kunnat vara jag. Det har varit jag men jag är som en katt med några liv kvar.
Både ”Kalle” och ”Molly” har naturligtvis olika historier och levde i olika situationer men det finns en sak gemensamt – ingen längre finns.
Att som transperson eller rättare sagt att bara vara en människa som jag vill vara så betyder Lilla Ks skylt så mycket. Han/hon/hen. Tack.
Jag läser så många förtryckande och fobiska kommentarer att jag baxnar. Det kommer riktigt ruttna kommentarer från välbärgade, privilegierade cis-personer som aldrig behöver gå och vara rädd. Det är dom som kryssar i rutan man/kvinna utan att tänka på problem.
Har du gråtit en hel dag för att du känner dig som ett offer, en skugga, ett vandrande problem och du känner dig som ett freak så kommer toaletten på Lilla K till glädje, omtanke och hopp. Små enkla medel gör livet stort. Det var väl skitbra. (Se flera bilder Lilla K)
Det var lite det här som sänkte mig när Söderhamn Pride ”togs över” till något helt annat.
Cornsfood 
Lämna en kommentar