Vi kom lite sent på bollen, men var ändå tvungna att åka förbi Salthamn. Det här var en plats vi föll för redan från start. Man tar liksom för givet att Salthamn alltid kommer att finnas där, antingen för att bli det sista stoppet på resan, eller kanske det allra första.
Den här gången råkade vi dock komma på fel dag, alldeles i slutet av säsongen, då det vankades personalfest för alla som kämpat hela sommaren. Ändå möttes vi av ett varmt bemötande. Trots att det var stängt, trots att allt egentligen redan var avslutat, fanns fortfarande samma genuina välkomnande kvar.
Tack, man känner när människor är ämnade att fortsätta hålla sig kvar i den här branschen. (Gotlands Noma 2020)

Lämna en kommentar