Cornsfood

Jag tänkte först inte skriva om det här, för det känns lätt som att man bara gnäller. Men samtidigt, hur ska man kunna ha koll på allt som människa idag? Det kanske är meningen att man ska vara påläst om varje regel, varje undantag och varje system som finns. Men vem orkar eller hinner det, egentligen? Okej, orkar är fel uttryck men jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag kan inte vara ensam om att vilja drömma, skapa något eget och försöka bidra till näringslivet. Många av oss betalar in till A-kassan, ibland i flera år, utan att någonsin behöva använda den. Andra har aldrig ens behövt tänka på den, kanske för att de har det gott ställt, eller för att deras företag redan går bra.

Jag förstår att det kan låta som att man försöker både stämpla och tjäna pengar samtidigt. Men det handlar inte om det. Det handlar om att systemet inte riktigt hänger med i hur människor faktiskt jobbar idag. För visst går det att ha ett bolag och samtidigt arbeta via andra men gränserna är otydliga. Gör man ett litet jobb via sitt företag kan det plötsligt räknas som att man är “heltidsföretagare” och då mister man ersättning från A-kassan, trots att man kanske bara tjänat några tusenlappar. Just dom dagarna är det inte vad jag räknar in med här.

Det är den där gråzonen som gör att många hamnar mellan stolarna. Man vill inte fuska, man vill bara kunna testa, skapa och långsamt bygga något eget utan att riskera hela sin trygghet. För systemet är byggt utifrån två världar, anställd eller företagare och i mitten finns det nästan inget skydd alls.

Att försöka växa behöver inte betyda att man vill bygga ett imperium. För många handlar det bara om att bli ”lagom” (lagom är svenskt) stor, att kunna leva på det man gör, kanske anställa någon, bidra till samhället och skapa något meningsfullt. För det är ändå okej att ha ett jobb man trivs med och driva eget vid sidan av. Då är de här problemen inget problem alls. Men om man står utan fast jobb och försöker skapa något eget, då blir det plötsligt fel. Då ses man inte längre som arbetssökande, trots att man kanske jobbar hårdare än någonsin.

Min fråga är därför, varför ska man fortsätta vara med i HRF, betala in till A-kassan eller stå inskriven på Arbetsförmedlingen, om man har ett eget företag men ändå inte får ett enda stöd när man verkligen behöver det?