Jag älskar att få arbeta med människor som inte visar sin stress utåt och som bara kommer och levererar. Det är svårt att finna dessa personer men dom finns. Det vet jag. Jag har arbetat med så många kollegor där arbetsmoral över helheten är ao. Där folk aldrig går tomhänt och gör det lilla extra. Jag har arbetat rätt mycket för merförsäljning och jag förstår om alla inte har det i sig.
Just denna vecka så har jag verkligen tyckt om att arbeta och jag känner själv hur jag längtar tillbaka. Jag kan känna att det har blivit fel från start gällande min situation. Jag har inte tagit tag i ledarrollen på det sätt jag är van vid just för att jag brukar arbeta med människor som ligger på samma nivå som mig eller högre. Att ligga på samma nivå som mig är bra för jag ser, hör och känner hur människor tänker, tycker och agerar. Den visdomen är på både gott och ont.
Dock har jag svårt för människor som går in i affekt direkt. En behöver inte gå i försvar och kommentera eller skylla i från sig eller ge tillbaka. Det bidrar inte till gott samarbete. Jag verkligen avskyr sånt.
Det var något som hände mig för någon månad sen och bara för 1 dag sedan igen. Jag försöker förklara att hen bör lugna ner sig och inte ta alla frågor om arbetet så personligt. Där får jag själv fundera över min roll som kommunikatör i handlingen. Men det är fruktansvärt tröttsamt.
Med detta inlägg ville jag mest skriva av mig och berätta att jag har fått jobbat med ett proffs samt att jag längtar till att få jobba med positiva personer och som har kommit över tröskeln med gnäll och negativitet över i stort sett allt. Hur länge orkar en själv hålla skrattet vid liv? Jag orkar men gärna tillsammans med fler.
Cornsfood 