Jag börjar landa lite försiktigt men inte fullt ut. Sommaren har varit helt underbar på flera olika plan men också oerhört påfrestande vilket har påverkat energi.
Jag mår bättre än nånsin, jag lär mig av mina misstag, säger nej till det jag inte orkar, går inte på varje dejt och håller mig fast bara för att jag tror att jag aldrig mer ska hitta nån utan jag lever och är glad.
Däremot så blir jag irriterad i känslan så fort någon säger att jag ska göra något. Att jag snart ska åks på ett hotellmöte får mig att bli trött och jag skulle kunna börja gråta trots att när jag väl kommer dit är jag på bra humör och sprider den rätta glädjen.
Jag har ett par åtagande och jag har jobb men trots att livet är bra så känner jag mig sjuk. Skrattar lite lätt när jag skriver det. Sjuk men glad och mår bra? Vad betyder det egentligen? Att det bara är så här? Att det måste få vara så?
Cornsfood 