Cornsfood

Vi måste prata om vissa kockar i branschen, det räcker nu. Jag är kock. Jag började i grovdisken och har sakta jobbat mig upp genom kall- och varmköket till att få stå i luckan. Jag har fått lära mig av några av de bästa riktiga proffs, med respekt för yrket och människorna i det. Och även om jag är långt ifrån någon Michelin-nivå, bär jag med mig allt det fina jag fått lära mig. Det dåliga jag sett har jag försökt vända till något bättre.

Men det finns något vi måste prata om. Något som förstör stämningen, arbetsmiljön, ja, ibland hela restaurangupplevelsen för både kollegor och gäster. Jag talar om vissa kockar som beter sig illa. Inte bara stressigt, inte bara hetsigt utan direkt respektlöst. Mot servisen, mot andra i köket, ibland till och med mot gäster.

Jag hör det från vänner i branschen, servitriser och servitörer som sliter på golvet, springer mellan bord, städar upp, bär tallrikar, lugnar arga gäster och samtidigt måste stå ut med en kock som skriker, kränker eller trycker ner. Och de sväljer det. Inte för att de tycker det är okej, utan för att de vill låta servicen flyta. För att de vet att om de säger ifrån, så kan det bli värre.

Vi måste förstå det obalanserade maktförhållandet. Kockar som beter sig illa vet ofta att de sitter säkrare. Det är svårare att hitta en bra kock än en ny servitör särskilt när det är kris i branschen. När chefen är på plats är det tyst, proffsigt. Men bakom kulisserna? En helt annan verklighet.

Och vad händer om båda är med i facket? Då blir det ord mot ord. Hur löser man det? Vem blir trodd? Vem vågar ens ta konflikten?

Det här är inte en attack mot alla kockar det finns massor av fantastiska kollegor där ute. Men det är en uppmaning till alla arbetsgivare, krögare, kollegor, se vad som händer. Våga agera. Vi måste skydda vår bransch från den här kulturen, innan fler bränner ut sig eller lämnar yrket för gott.

För sanningen är utan en stark och trygg servis, står sig ingen kock, oavsett hur bra maten är.