Cornsfood

Jag minns inte exakt vilket år jag träffade Maria Abrahamsson för första gången, men det var i samband med en bokrelease längst Drottninggatan. Jag vet inte riktigt vem jag var mest starstruck över att få träffa, Petra Östergren eller Maria. Känslorna hängde nog ihop, men på olika sätt.

Sedan dess har jag inte följt allt Maria gjort inom politiken slaviskt, men jag har alltid försökt hänga med och lyssnat när jag har haft tillfälle. Även när jag inte helt förstått eller hållit med har hon alltid fått mig att tänka. Maria Abrahamsson är några nivåer över mig, både i språk och skärpa men just därför är det så inspirerande att höra henne.

Jag rekommenderar varmt att lyssna på Marias anförande i Domkyrkan, av alla ställen. Hon berättar med värme hur förvånad hon blev när hon fick äran att tala där, och jämför känslan med när David Beckham blev adlad. Kanske inte helt jämförbart, säger hon, men ändå en hedersstund hon aldrig kunnat föreställa sig. (Lyssna & titta här)

Maria pratar om demokratin som en motkraft till ondska, desinformation och lögner och hur vi alla kan bidra. Hon talar om språket och demokratin som om det vore det mest självklara i världen. Det berör, för hon sätter ord på saker som går rakt in.

”Ord kan läka, splittra, leda till konflikt, försona och bygga broar samt få kärlek att växa.”

Hon påminner oss om att vi måste sansa oss, lyssna och vara sakliga. Att demokratiska samtal bygger på att vi faktiskt hör varandra, annars kan vi inte förstå. Det är med orden vi kan övertyga och påverka andra, inte bara i en Facebookgrupp. Orden vi väljer kan mäkla fred och förståelse.

Jag ska inte avslöja hela anförandet, men det är oerhört starkt och klokt.
Kanske berör det mig extra mycket för att jag fortfarande har ett stort öga för Maria, eller för att hon, varje gång, får mig att tänka.

Tack för orden, Maria.
Jag ser fram emot ”Århundradets roman, den stora berättelsen om mitt lilla liv”