Visst är det något med många bongar på en och samma gång. Du både älskar och avskyr det in i benmärgen. I samma veva som du älskar att gästerna strömmar in så kan en liktförbaksat stå och svära över och undra om dom inte har något liv och kan äta hemma.
1 Högrevsburgare utan lök men resten ska med
1 Högrevsburgare med dressing på sidan och ingen sallad
1 Högrevsburgare med bara ost med extra lök
En gäst önskade specialare. I fix. Of course.
Plus kinabongen från en vän vars familj vill äta av allt på menyn mitt i full servering men sen kommer dansen i solsken där ett sällskap har beställt lika maträtter utan konstellationer.
Efter ett par timmar i skiten med svett, endast ett par teskedar med dressing kvar i kantinen så är det glädje och leende och personalen får mera än gärna önska sig någon maträtt om personalmaten är slut.
Visst är det sådan känsla som är så fantastisk att ha kvar i kroppen om det finns ett riktigt bra teamwork tillsammans.
Cornsfood 