Jag vet inte varför men på något sätt får min frukost mig att känna fjällen. Isande vindar mot kinderna, du vet inte om solen bränner eller bara värmer. Fjälltopparna glimmar som silver och kön med 2 meters avstånd till liften blir längre och längre. Det kanske är för messmör eller allt det där en inte aldrig hinner unna sig? Jag menar. Hur många söndagar ställer jag mig och för en bastotondt frulle?
Cornsfood 