Den där rädslan | Polisvägen | Monkey Road

Jag älskar att gå in i kvarter och vägar där en riktigt inte bör gå eller vara vid då en kan ha blivit för varnad eller något liknande. Häromdagen så frågade jag om vi inte ska ta och gå in vägen mot polisstation. Det kan väl inte vara så skrämmande? Väl inne på vägen så ser vi en kille komma upp från diket och en polisman på vespa stannar den unge herrn. Lite längre in mot ett staket ser vi några langa in ett flertal påsar från ett litet hål i plåtväggen. Det ser väldigt suspekt ut. Jag känner att jag får mer mera ont i magen och frågar om vi inte ska ta och vända. Min vän säger att vi kan gå lite längre in men desto närmare station på vägen vi går känner vi båda obehag. Ganska märklig känsla med tanke på att det är vägen till polisen? Jag är jätterädd så vi får fort därifrån.

Första besöket på Sea Gypsies så var det inte så stor verksamhet utan vi knatade in på kvarteret och tittade på ”hus” (skjul) samt pärlor. Min resekompis ville köpa pärlor så vi gick runt och frågade vart det fanns en säljare. En ung kille blev hämtad och mötte oss med en oerhört bra engelska och sa att vi skulle gå in mot ett rum i ett litet hus. Då sa jag nej och tyckte inte det var en bra idé. Okej? Så vi vände och min resekompis ville gå längre in i kvarteret. Jag hängde med men sa att vi skulle vända och åka efter 5 meter. Okej? Min resekompis är väldigt tillmötesgående och förstående och lyhörd så vi vände, frågade om jag var rädd? Rädd? Jag? (Ja = hemligt) men jag var rädd.

På väg från Sea Gypsies Village stannar vår chaufför längst Monkey Road. På vägen dit har jag sagt att jag absolut inte vill stanna till vid aporna men min resekompis blev glad. Det stod tre säljare på ena sidan av vägen som sålde nötter för 10 bath och bananklase för 20 bath. Jag köpte tre klasar till mig, min vän och chauffören. Jag gick över vägen och mötte upp dom två. Väl på samma sida så ger jag bort frukten och går själv till själva platsen. Poff. Där står en apa. Jag blev livrädd och kastade min klase med bananer på marken och sprang.

Där ligger min klase med bananer!

Min resekompis har sagt flera gånger att hon inte trodde jag var så rädd. Jag är inte rädd. Jag tycker bara en bör bara försiktig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
close-alt close collapse comment ellipsis expand gallery heart lock menu next pinned previous reply search share star