Det var längesen jag skrev lite personligt. Livet i köket med glädjen till maten, tempot och öppenheten. Det här med teamwork? Hur svårt kan det vara att spola och skölja av stora bunkar? Varför slängs knivar in i disken? Jo för att dom alltid har maskindiskat. Förändringsarbete kan vara det tyngsta arbetet om alla inte följer och hur många gånger bör en säga till? Tillslut står en där och diskar sin egen disk. Vad är ens egen disk egentligen? Varför går bara vissa med soporna medans andra bara passerar. Bristen på att kommunicera har aldrig varit en nackdel men brister tar fram det som är mindre bra i mig när jag tröttnar på att säga till.
Att vara herre i köket kan betyda så mycket. Jag är upplärd efter mjukhet och frihet under ansvar. Jag är upplärd efter en chef som tar hand om sin personal vilket gör att maten till gästerna alltid levereras till topp. Jag är glad för lärdomar. På ett av mina ställen var det fokus på disk istället för mat. Det skulle vara olika färger till diverse saker vilket i längden är bra. Men att få psykbryt om en blårutig handduk hänger på fel krok, då har en nog lite annat att ta tag i först.
Ungefär som att en skulle kunna ha tagit tag i ett problem där en kund uttryckte sin konservatism till chokladboll framför en personal med utländsk härkomst. Nejdå? Man sticker huvudet under sanden och inte står bakom sin personal. Samma chef bad en kollega att dra upp dragkedjan på jackan för att linnet hade en viss markant urringning. Hen sade till mig att det inte var passande och killarna vid bordet kunde ta illa upp. Vad är det för ett sätt mellan vuxna människor egentligen. Idagens läge. I dagens samhälle. På krogen. På en mellanbra krog med gäster från kvarteret till burkletande eller kändisen från tv eller böckerna som säljs i miljoner.
Nu är det lite helg och när jag satt och tittade på Sveriges Mästerkock så blev jag så glad när jag hörde uttryck som att kroglivet är viktigt men även fritid och familjen. Att ta hand om varandra. Gör ni det? Tar hand om varandra.
Cornsfood 