Cornsfood

Till alla krigare i restaurangbranschen och ett svar till Johan Forssell

När Johan Forssell (M) uttalar sig om restaurangbranschen på ett sätt som får det att låta som att arbetet är enkelt, något man i princip bara kan kliva in och göra, då behöver vi stanna upp.

För vad är det egentligen han menar? Är det verkligen ett yrke man ”bara hoppar in i”?

Hur vill han själv bli bemött när han går ut och äter? När han firar något. När han delar en middag med familj eller vänner. När han sitter i möte över en trerätters.

Vill han inte mötas av professionalism? Av någon som hälsar välkommen med självklar trygghet. Som häller upp vatten innan menyn ens hunnit öppnas. Som ser detaljerna.

Bakom den upplevelsen finns verkligheten, kockar med bongremsor som aldrig tar slut. Förrätter som ska ut samtidigt som varmrätter ropas fram. Desserter som väntar. Specialkost. Allergier. Tider som ska hållas.

Ett bord ska betala. Ett annat väntar på placering. Någon är missnöjd och ska bemötas med lugn, trots att tempot är högt och marginalerna små.

Servitörer och sommelierer som kan rekommendera rätten kocken brinner för. Som vet vilket vin som lyfter smaken och kan berätta om druvan, ursprunget och hantverket bakom.

Det gästen upplever som ”smidigt” är resultatet av erfarenhet, kunskap och yrkesstolthet.

Det är inget man bara kliver in och gör. Det är ett hantverk.

Kanske vore det värdefullt att själv arbeta ett par pass i restaurangmiljö. Känna tempot. Känna trycket när allt händer samtidigt. Förstå ansvaret i att bära en helhetsupplevelse på sina axlar.

Restaurangbranschen handlar inte om att bära tallrikar. Den handlar om service, kunskap, ansvar och ledarskap. Om att skapa upplevelser människor minns.

Det förtjänar respekt.

Och till alla krigare i branschen, ni vet vad ert yrke kräver. Ni vet vad ni kan.
Och det är långt ifrån något man ”bara hoppar in i”.