Jag läser om fantastiska Anders Waller som aldrig skulle göra en fluga förnär!
Att en inte ska kunna säga sig safe på sin egna arbetsplats? Hot, slagsmål och stöld är något som har varit frekvent återkommande från personer med olika bakgrunder och etnicitet. Det saknas resurers.
Jag har fått förfrågan om jag är intresserad att involvera mig på stan. Det vill jag men det är helt omöjligt när det knappt finns resurer. Det går definitivt att möta människorna på stan på olika nivåer beroende på hur individen är och känner sig. Det går definitivt att prata en stund men vad ska en säga? Hur ska en prata om framtiden i kommun när det inte finns resurers på sysselsättning.
Jag vet flera begåvade människor som skulle kunna arbeta och komma in i samhället som vi önskar men det är svårt. Jag vill inte säga att det inte går för allt men för den människan som säger sig utsatt, bortstött och där alla har mist hoppet och tron men utan resurer? Vad gör en då?
Jag vet att jag troligtvis kunna hjälpa nån men det är frustrerande att oftast arbeta med utsatta där knappt någon resurs finns. Vad finns det för olika verksamheter där vi kan bygga upp självförtroende och hopp för människor, som kan göra något annat än att gå och stjäla, misshandla och trakassera.
Vad gör vi mera än bara prata? Vad finns det för handlingar kring detta?
Cornsfood 