Det gör ont i kocksjälen när en läser om Stefano Catennaci i en helt annan befattning än om god mat.
Jag och många kan ha skämtat väldigt hårt men det var tidigare om åren i kök och på golvet. Jag tror och hoppas på att ingen har blivit sårad för vi var alla på samma plan. Eller?
För mig personligen så har mycket förändrats och det förändrar hela tiden både i mina uttryck och för de kollegor jag brukar arbeta med sporadiskt. Jag förändrar genom uttryck, skämt samt kan reagera om det är tvärtom.
När går det för långt och när är ett skämt längre inte okej? Vem ska en vända sig till och hur ber en om hjälp?
Ingen ska behöva utsättas för detta enorma svineri många blir utsatta för. Det hände igår, idag och hela tiden men vi kan stå upp för varandra.
Det är enklare sagt än gjort och jag vet själv hur svårt det kan vara att prata om saker som inte är okej eller för det aldrig sker en förändring. Det behöver inte handla om sexuellatrakasserier utan om andra handligar på sin arbetsplats.
Jag skäms när jag läser som välrenommerade krögare eller när kollegor inom alla branscher beter sig som svulstiga djur.
Många förnekar och ingen tror på offret. Några tycker att det bara är på skoj. Vi kan väl alla försöka backa upp varandra när vi ser vad som händer. En del är rädda att förlora jobbet och det är hemskt att det ens är så.
Det borde finnas någon slags hjälppool för detta och för den som inte är med i facket. Jag är med i Facket sen om det är en hjälpande hand det återstår att se i framtiden men snälla ni där ute. Var rädd om er och sluta aldrig att vara rädd för att prata om det.
Okej.
PS, Abbe Ibrahim är VD för Nobis Restaurang Division och Operakällaren i Stockholm hade kunnat vara en god ledare genom att inte bara gå till affekt i uttalande samt rädda en liten del. Bättre mediaträndad än så här borde Abbe vara.
Cornsfood 