Ikväll hittade vi en vilsen katt som inte direkt hör hemma här nere vid stranden. Vi tog in den först till mig och det hämtades tonfisk och vatten. Katten Mjau var så hungrig. Den är så sött. Jag älskar katter men är allergisk. Dessutom är det hjärtskärande när djuret går bort. Jag vill aldrig mer ha den smärtan. En gråter alldeles för mycket ändå.

Nu är katten i tryggt förvar tills i morgon då vi lämnar katten på kattstallet för ingen annan har hört av sig. Jag ringde 114 14 och satt i kö i 44 minuter med en början på plats 17. Ingen hade saknat men jag vet att någon gör det. Vem kan inte sakna denna lilla fina, söta, gosiga katt?