När tjejerna dansar framför dig som om du var den enda i rummet. Dunket, musiken, skrattet och glädjen. Allt är i ett rus, som om du hade vunnit högsta vinst på V65. Du har ingen aning om hur den omställningen kan tas emot eller hur du bör fördela. Det är som att spela ryskroulette där du inte vet hur förnimmelsen vidgas och kvällen har bara börjat. Det är lite som kvällens bästa fotbollsmatch i ett rus.
Jag har besökt olika strippklubbar och många av dom som dansar gör det vackert, sensuellt och akrobatikaktigt. Jag hade lika gärna kunna suttit på en show på cirkus och följt rörelserna, leendet, omfånget och glädjen som sprids över lokalen.
Striptease är en subkultur som handlar om dans och det fina är att en kan se gemenskapen och spelet mellan varandra, hur dansarna håller ihop trots konkurrens om vem som ska få det privata. En dans i eget rum, där ingen ser utan det är bara du som gäst i centrum. Det måhända att det är sjuhelsikes bra skådespel men det är ändå något vackert. Det kanske finns ett djup men det är inte min uppgift att analysera.
Jag pratade med en vän för någon vecka sen som inte kunde förstå arbetet? Det är okej. En behöver inte förstå alla branscher eller ens acceptera utan huvudsaken är att vi har respekt för olika möjligheter vi väljer.
Vi är alla människor som finns i olika miljöer med känslor, funderingar och framtidsdrömmar. Det är vi som begränsar eller sätter gränser. Vi låter alla människor själva få värdera sina upplevelser och tillgångar utan att någon ”Nisse” ska vara där med pekfingret och tala om vad som är rätt eller fel.
***** Club Privè
Bra musik, snyggaste tjejerna i stan, inget påtvingat, rent, ordningsamt, och snyggt
*** Heartbeat
Deppig musik men du får önska. Inimt och litet. Går inte att ”gömma” sig
**** Club Harem
Det var bäst när det fanns.
– Kino (fortfarande samma dumma regel som år efter år)
Always Remember Us This Way
Cornsfood 