Cornsfood

Igår kväll hade jag ett av de finaste och klokaste telefonsamtalen på väldigt länge.

Det var inget försvarstal. Ingen som talade om för mig vad som är rätt eller fel. Ingen som fick mig att känna mig dum. Bara ett ärligt samtal med reflektioner, olika perspektiv och en påminnelse om att det som kan kännas så stort för mig kanske inte behöver vara lika stort i det större sammanhanget.

Den här sommaren har varit unik.

Bageriet har gjort sin bästa sommar någonsin och maten som serverats har hållit en nivå som aldrig varit bättre. Det är inte mina ord, utan ord från någon vars kunskap och erfarenhet jag har stor respekt för.

Det är också det jag väljer att ta med mig.

Att vi under flera veckor ökade med 110 procent. Att marknadsföringen uppskattades, delades och bidrog till att sätta Växbo på kartan på ett nytt sätt. Att jag fick vara en liten del av något som kommer att fortsätta växa, utvecklas och nå ännu högre höjder.

Jag har under många år sett upp till Växbo Kvarn och det har inte förändrats. Mina två månader på Växbo Bageri kommer jag att bära med mig med stolthet. Jag väljer att se helheten. Att förstå att människor vill samma sak, även om vägen dit ibland ser olika ut.

Livet handlar också om att våga omvärdera, lyssna och växa.

Så istället för att hålla fast vid det som för mig tycker är märkligt så väljer jag att känna tacksamhet. Tacksamhet över allt jag fått höra, och över människorna jag mött, att ha fått vara en del av en resa som jag är övertygad om kommer att fortsätta långt efter att jag själv gått vidare.