Cornsfood

Jag och havtorn? Under Bungedagen träffade jag, tack vare Lotta, på några fantastiska säljare från Valle Gård butik som bland annat hade havtorn i sitt sortiment.

Nu ska ni veta en sak. Jag har egentligen väldigt svårt för havtorn. Det är liksom inte min grej. Eller så handlar det helt enkelt om att göra det rätt?

Min första tanke var att bara gå förbi. Men jag är ju inte den som är den, så självklart stannade jag.

Först fick jag smaka på den godaste havtornsmarmelad jag någonsin ätit. Så god att jag nästan började fundera på om den verkligen smakade havtorn. Sedan köpte jag en flaska havtornsglögg.

Någonstans tänkte jag att nu ska jag väl ändå hitta något att dissa. Det finns ju de som tycker att jag bara skriver fina saker om allt och alla.

Jag berättade till och med att jag tidigare varit ambassadör för Lakritsfestivalen, när de sökte personer som var för respektive emot lakrits. Jag var så emot man kunde bli. Men lyckades naturligtvis hitta guldkorn även där.

Men tillbaka till glöggen.

Ikväll öppnade jag flaskan. Hällde upp ett glas och smuttade försiktigt. Toner av apelsin? Kanel? Vad är det här egentligen?

Äpple, glögg och havtorn i en kombination som fick mig att hälla upp ett glas till.

Två glas! Av något med havtorn. Den är faktiskt nästan himmelsk.

Så nej, det blev ingen sågning den här gången heller. Snarare en påminnelse om att råvaror man tror sig ogilla ibland bara väntar på rätt människa som vet vad man ska göra med dem.

Det är väl lite av det fina med mathantverk. Att någon kan få en att ändra uppfattning med en enda liten smaksked.

Tack för mötet, marmeladen och den fantastiska glöggen. Valleviken, ni överraskade mig verkligen.