Cornsfood

I helgen gästade Bröstcancerföreningen Rosa Gotland Fårösund Fästning. Den här helgen har satt sig lite extra.

I morse stod jag mitt i frukosten och bara tittade ut över alla gäster. På ljusen, människorna och den fantastiskt fina frukosten som min kollega hade fixat. Plötsligt fick jag världens klump i halsen.

Det ligger så nära.

Jag gick ut och satte mig bredvid en kvinna som satt i solen och började prata lite. Jag frågade om alla som var där själva var drabbade, men fick veta att det också finns stödmedlemmar och att föreningen betyder mycket för många på olika sätt.

Jag berättade att mitt ex just nu ligger på en palliativ avdelning. Allt känns så plötsligt och nära. Att se människor samlas, stötta varandra, äta tillsammans och fortsätta framåt. Samtidigt står jag där inne i köket och gör det jag älskar.

Vi lagar mat. Vi lägger upp. Vi smakar av. Vi ändrar. Vi kommer på något i sista sekunden. Vi löser det. Ibland med väldigt stor framförhållning och ibland med ungefär tre sekunders framförhållning.

För mitt bland kastruller, potatis och såser händer också livet. Människor möts, pratar, skrattar, delar erfarenheter och ibland blir man stående med en klump i halsen.

Det är fint. Den här helgen blev jag extra påmind om hur viktigt det är att få samlas, känna gemenskap och bara fortsätta framåt, tillsammans.