Cornsfood

Jag ska inte tjata men när det är förbaskat gott då krävs det ett extra inlägg.

Idag åkte vi tillbaka till Katthammarsviks Rökeri & Restaurang Salteriet. På Gotland känns egentligen ingen sträcka särskilt lång, och idag var det uppenbarligen fler än vi som hade tänkt samma sak. Det var otroligt mycket folk och kölappssystemet är perfekt.

Men det som framför allt slog mig den här gången var servicen.

Jag har iakttagit personalen och tycker verkligen om att alla gäster verkar få exakt samma fina bemötande. Ingen stress, ingen skillnad på vem som står framför dem och ingen känsla av att man behöver skynda sig, trots att kön växer. Och jag kan tänka mig att vissa gäster blir otåliga, särskilt när jag står där och velar. Vad ska jag köpa denna gång? Papperspåse eller plast? Och vad var det nu jag egentligen skulle ha?

Den här gången blev det rökta räkor med lime, kummin, chili, lite sötma, vitlök och säkert något annat jag inte minns. Mitt sällskap njöt så mycket av dem att jag tror att några andra räkor aldrig mer kommer att duga.

Själv hade jag tänkt köpa lax och göra en Sandefjordssås men det slutade med flundra, stekt inlagd strömming, som jag älskar och två sorters potatissallad.

Om jag ens ska anmärka på något så kanske det kunde ha varit lite mer salt. Samtidigt är jag inte säker på det. Det rökta är så pass bra att potatissalladen egentligen inte behöver så mycket mer. Lite dill och en skvätt citron och fredagen är räddad.

Innan vi gick frågade jag personen som hjälpte mig hur länge hen hade arbetat där.

Fyra år.

Fyra år säger ändå en hel del. Ofta betyder det att det finns en bra ledning, tydliga och fina värderingar och att det faktiskt är roligt att gå till sin arbetsplats. Inte bara något man måste göra.

Och det märks.

Här får man nästan lust att börja arbeta själv. (Se mera bilder här)