Cornsfood

Idag hade vi konferensbokning på mitt jobb med Gotlands Besöksnäring AB. Jag frågade lite nyfiket om de hade haft det bra och om de diskuterat något särskilt under dagen. Det enda jag hann snappa upp var frågan, hur ger man tillbaka till den plats där man verkar?

Först tyckte jag att det lät lite luddigt. Vad innebär det egentligen att ge tillbaka?

Men sedan började jag fundera utifrån min egen känsla. För mig handlar det kanske inte om de stora orden, utan om de små, medvetna valen vi gör varje dag. Att handla från lokala producenter, lyfta fram människorna bakom råvarorna, skapa arbetstillfällen, ta hand om sin personal och låta gästerna få uppleva något av platsen de faktiskt besöker.

En restaurang ska inte bara ligga på en plats och tjäna pengar på den. Den kan också vara med och utveckla den, berätta dess historia och bidra till att fler människor och företag får möjlighet att växa.

Kanske är det just där man börjar ge tillbaka. Inte genom att prata om hållbarhet, utan genom att faktiskt göra något av den. Hur som helst skulle det ju lagas lunch också!

Idag blev det en liten blandning av Norrland, Gotland och mitt eget potatistänk.

Jag lagade en krämig svampröra på portabello och champinjoner med Västerbottensost, för att få in lite av det norrländska. Bakad potatis fick representera mitt eget koncept och till det kokade jag rödbetsstänger som jag sedan marinerade med citron, lime, socker och vitvinsvinäger.

På toppen av hela härligheten placerade vi chèvre som flamberades med honung och avslutades med rostade pumpafrön.

En ganska enkel vegetarisk rätt egentligen, men med mycket tanke bakom. För mat är ju också ett sätt att berätta en historia. Om varifrån man kommer, var man befinner sig och vad man vill bidra med.

Salladsbordet var perfekt, blåbärspajen och lunchen i övrigt var magiskt.

När jag ändå är igång får ni gärna hålla ögon och öron öppna om ni vet någon som söker en driven och engagerad kock. Någon som brinner för mat, människor och utveckling, men som också värdesätter lyhördhet och ett ledarskap där personalens behov tas på allvar.

Jag tror på arbetsplatser där man lyssnar på varandra, tar vara på varandras kompetens och förstår att människor som mår bra också gör ett bättre jobb.