Cornsfood

Vem vill lägga majs i en plastpåse och kväva mig? Som om det inte vore nog? Vattnet sorlar ut och jag drunknar.

Det är väl ungefär som jag kände mig i morse när jag vaknade med tårar. Det är tredje natten på rad jag inte kan sova mera än nån timme och när jag vaknar så gråter jag. Till slut vet man inte varför tårarna kommer men det kanske ligger så mycket undermedvetet? Det är så många frågetecken trots svar som är mer tydlig nu än innan.

Sist jag sov bra hade jag sällskap även om det bara var under några timmar så sov jag riktigt hårt. Det var jag, mitt gosedjur och en liten arbetskamrat. Då var jag inte ens ledsen men jag sov bra.

I morgon blir det tungt, om någon vecka ännu tyngre. Jag förstår inte hur jag ska klara det här psykiskt. Jag är ledsen för så mycket men inte bara för min skull.

Jag är inte ens glad när jag lagar mat även om det inbringar stor kärlek. Som jag skrev igår när jag hade lagat paj. Jag började gråta för det kändes misslyckat. Wictoria kramade mig och vi tog en paus. Vi tog en paus häromdagen också. Det är många pauser. Kan jag pausa mitt liv?

Min huvudkudde går att krama ur från tårar. Jag har min familj. Mina vänner och familjen på ”ön ingen kan ta sig i från”