Snart börjar en ny epok av mitt liv och jag vet inte ens själv hur det blir!
Sommaren har inte varit som tidigare år. Tyvärr har jag blivit oerhört besviken och förvånad hur personer kan riskera vänskap så hårt men det är också en del med livet?
Det fina med min nuvarande arbetsplats är att det är här jag har växt som människa, det var här jag valde livet. Min chef har trott på mig sen dag 1 och visst har jag blivit ledsen men en kommer tillbaka och skakar av sig och blir starkare och tryggare.
Jag skulle säga att det är helt två olika människor jag beskriver men med samma varma hjärta. Jag har förändrats totalt men bara på ett positivt sätt vilket känns stort. Det innebär mest att jag är tryggare i min roll som människa.
Jag är glad att få höra att jag sprider positivt energi och peppar mina vänner. Hur många bongar det än hänger så klappar jag händerna och säger att vi är ett bra team och det enda vi kan göra är det bästa tillsammans. Det ger så mycket glädje och det blir roligare att jobba.
I sommar har jag stått ganska mycket ensam i varmköket. Då slipper jag höra gnäll och hur stressigt det är. Jag älskar att stå ensam förutom när Vickan kommer in och frågar om vi inte ska köra något tips. Jag älskar henne för hon älskar att jobba med tips och jag älskar tips. Det gör menyn enklare och roligare.
Jag har absolut inte haft det värst. Jag har haft det bäst för jag älskar att jobba och när maten är riktigt god och när gästerna berömmer istället för dömmer då är det kul.
När stammgäster kommer fram och ber om att få hem en extra matlåda då är det glädje. Det är det bästa betyget jag kan få.
Jag har också blivit så överraskad hur hårt arbetande 15-18 åringar går in och tar plats, levererar och verkligen visar framfötterna. I år har flera av våra medarbetare visat att det finns guldmedaljshopp.
Trots att jag inte är chef så är jag glad att få ha varit referens till några och kan hänvisa lojala och ödmjuka kollegor vidare mot nya mål.
Det är det viktigaste, att vi kan hjälpa varandra mot nya mål.
Cornsfood 