Cornsfood

Jag hade lovat ett par gäster mat ikväll. Ett löfte är ett löfte, och hade jag inte lovat dem middag kanske de hade valt ett annat hotell.

Jag har en förmåga att arbeta som om verksamheter vore min egen. Då tar man ansvar, hela vägen.

Nu är jag ju kock av en anledning. Hade jag velat vara servitör hade jag blivit det. Kockar avskyr ju människor i största allmänhet. Typ. Åtminstone 🌽 avsky var kanske ett överdrivet ord.

Men ikväll har jag både lagat maten och stått för servicen. Jag har serverat vin, berättat om vinerna till förrätterna och valt kombinationer som jag själv tror på, snarare än att alltid gå den självklara vägen.

Till huvudrätten fick gästerna prova fyra olika viner. Ett som jag själv tycker väldigt mycket om, ett som jag tycker passar fantastiskt till moset men kanske inte alls lika bra till renen, och andra som lyfter helheten på olika sätt. Lite vinprovning, lite matfilosofi och väldigt mycket jag. Vi skrattade.

Att servera mat man själv har lagat är för övrigt något av det hemskaste jag vet. Man vill helst gömma sig bakom köksdörren och låta någon annan ta emot reaktionerna.

Men ikväll har jag fått så otroligt fina lovord, inte bara för maten utan även för min service. Den är kanske lite egen, inte alltid enligt regelboken, men den kommer från hjärtat och ett genuint intresse för helheten.

Nu kommer jag att däcka men det är sådana här kvällar som påminner mig om varför jag älskar den här förbannade branschen.