Tänk att en måste åka på en dipp för att inte boka av sin tid på Anova. Det är lite som att bränna sin tiramisu. Nästa vecka är det min tredje tid men med samma läkare. Hon är helt fantastiskt. Jag önskade att systemet var så perfekt att en slapp prata med hundra olika människor som ska bedömma dina känslor.
Är det inte helt befängt egentligen? Att någon annan ska tala om för dig om det verkligen är rätt. Jag förstår att vissa eller väldigt många behöver hela processen beroende på vart en är i livet. Jag själv ska bara behöva prata med fem olika individer. Dom där fem räcker och det är tillräckligt jobbigt. Jag ska gå från steget från läkare till psykolog.
Jag önskade jag kunde få prata med min läkare jag ska träffa för tredje gången hela tiden. Henne har jag berättat för hur jag känner, hur jag mår och haft det. Jag har berättat hur jag börjar lära mig leva med min kropp och alla ord som sårar.
Alla frågor som människor undrar över och tycker är konstiga. Människor som tror sig veta hur jag vill definieras. Alla dessa fack och identiteter gör mig snurrigare än tekopparna på Gröna Lund.
Den här gången kommer det att bli jobbigare än att baka en Schwartzwaldtårta. Dels för att jag har bokat om min tid två gånger och dels för att jag mår riktigt dåligt i mig själv.
Den här känslan att vakna upp varje dag och önska att det bara är en dröm. Att varje dag bli påmind över vem du är och vad du bär på. Att somna med tårar och vakna med tårar. Att somna med tårar fast du har sällskap på något sätt. Där tårar gråter i tystnad.
I flera veckor har jag tänkt på hur jag ska ta disikera en majskolv tills det längre inte finns något kvar. Det låter hårdare än vad det är men jag kan prata om det. Jag vet att det blir bättre och jag har styrkan att leva fast det gör ont.
Vad är det för människor som tycker om mig? Är det min kropp och vilken kropp? Män som har uttryckt sig i välmening att jag är spännande. Kvinnor som säger att det är dig man tycker om inte kroppen.
Vem är det av mig en tycker om? Och vad gör det med att män uttalar sig om att min kropp är spännande? Jag vet att det inte finns något ondo utan välmening men funderingarna snurrar.
Jag önskade att jag en dag kan vakna upp och känna mig hel. För mig handlar helheten om att lära känna sig själv och låta sig bli omtyckt och inte för vad jag har mellan benen.
Den dagen kanske kommer.
Cornsfood 