Om Söderhamn Pride hade skett nu

Idag skulle en Pridefestival i Söderhamn ha räddats av Broberg, Elia, First Hotell samt Eat & Meet. Det skulle bli en mycket minimalistisk Pride men ändå så betydande. Paraden är nästan självgående tack vare alla entusiaster av olika slag från kommun. För varje år med arbetet har det varit glädjande, tufft, mycket tårar, frustration, avhopp och nya inhopp. Utan alla volontärer skulle en Pride inte ens bli av.

Varje år har vi suttit på kommunen och berättat, talat om och försökt få en ingång på vad vi kan göra tillsammans. Varje år har något känts enklare men likt år efter år sitter vi på Rådhuset och deklarar om vikten vad Pride betyder och står för. Det känns frustrerande men ändå viktigt att fortsätta med upplysning.

Under flera år har vi nästan tagit det för givet med den lilla hjälp vi har fått i från kommun, att det är något som är återkommande. Det kanske är naivt och lite snarstucket tänkt? När hjälpsamheten har underlättat och som gör att vi kan fokusera på annat smäller igen då är det klart att en står med skägget i brevlådan och funderar över vad det är som har gjort att tidigare år har fungerat men inte nu? Det är såklart många aspekter som spelar in då kommunen drar åt sparbössan.

Om jag fick spekulera högt och fritt så tycker jag ändå att det borde finnas en liten pott för Pride rent ekonomiska skäl. Vi pratar inte om summor som är orimliga eller där vi tycker att det borde läggas på vård och omsorg eller något annat viktigt.

I flera veckor, månader och som känns som år får en som eldsjäl, ideella volontärer jaga tjänstemän på mail, telefon med utan resultat. OM? Om deras sekreterare eller högra hand inte förmedlar och hör av sig. Ska det verkligen behöva vara så här?

Jag tänker inte bara på Pride utan som helhet för andra verksamheter eller är det bara jobbigt när vi varje år berättar att Pride sker nu för sjunde året?

Det känns inte ett dugg hjälpsamhet. Alla dom här verksamheterna som ingår i en webbaserad hbtq-certifiering vad sysslor dom med? Vill man inte vara med och lyfta upp deras arbete i detta arbete? Att komma med eget engagemang, vilja och vara stolt över kunskapen en får? Hur mycket kunskap nu en webbutbildning ger?

Jag tänker mera högt angående mitt största intresse vilket är mat. Om jag upptäcker en god maträtt, kommer på ett superrecept som resulterar till sälj då plockar min chef upp godbitarna och vill såklart marknadsföra detta eftersom det skapar utveckling, ett hopp där vi förmedlar kunskap, smak och doft på maten vi arbetar med.

Det bör ju gälla kunskapen inom många områden kan en tycka? I år har vi fått olika meddelande och blivit hänvisad kors och tvärs och det lustiga i det hela är att ingen har Pride på sitt bord.

*Viktigt att inte dra alla över en kam. Också viktigt att deklarera att vi går oftast runt utan kommunens ekonomiska hjälp tack vare privata företag och föreningar. Självfallet är det inte en lag och regel att kommunen bör vara med och bidra men en vill mest ventilera.