Under påskhelgen så har festivalen i princip blivit klar. Jag har jobbat med programmet, kollat tider angående soundcheck mellan teknik och artister, fått in dom sista sponsorerna men det är självfallet inte stängt för att plocka in flera företag. Det är lite skönt att en dörr aldrig riktigt stängs igen.
Ärligt talat så har arbetet varit en tyngd på axeln. Det har inte funnits nån glädje eftersom många bitar verkligen hänger på mig. I princip är det fint och stort med detta förtroende men när det är som jobbigast så är jag väldigt ensam kring förståelse och vad som kan smärta.
En kan tro att jag är härdad efter sju år men det har varit mycket tårar men det finaste av allt är att det bjuds på mera skratt. Jag ser framåt.
Jag varken tittar eller ältar inte bakåt men jag kan erkänna mina brister och försöka göra det bättre.
Nu när Söderhamns kommun går in som medarrangör känns det som att stenen faller även om jag i princip saknar starka medspelare som ser vad som behövs och förstår tankegången.
Att priden har grymma volontärer är ao för när påsen dras ihop. Jag har ofta och flera gånger om fått höra att jag inte är närvarande när Priden väl är. Det är sant. Oftast har jag åkt hem eller sprungit och fixat med något som har saknats.
Att jag försvinner för stunden har sina förklaringar men inget jag tycker borde ältas med tanke på att min luft är totalt slut efter Paraden. Det tar så mycket på krafterna att hela tiden jobba in dom större samarbetspartner och sponsorer, det ska mailas, ringas och mötas. Det finns stunder jag får ett nej efter 45 minuters samtal om varför det är så viktigt med Pride. Då har jag vänt ut och in på mig själv och mycket annat. Jag tar deras nej tack med acceptans men känner även en liten personlig dust med tanke på vad en berättar.
Pride är inte för mig utan för den som behöver det mest samt så lyfter vi upp gratis kunskap för skolor, vård, omsorg, företag och andra som kanske vill växa med andras kunskap.
Kämpaglöden blir också starkare när några företag säger att en logga inte är det viktigast utan dom stöttar arbetet för att det är viktigt och att det händer en massa tevligheter i stan. Jag tänker lite lika. Allt behöver inte få en stämpel på det en gör. Huvudsaken vi själva är medvetna över påverkan.
Vi är inne på det sjunde året med Pride och det börjar närma sig med stormsteg. Jag är glad, stolt och känner värme från alla som gör det här tillsammans.
För. Oss. Dig. Mig. Er. Ni.
Cornsfood 