Pride | Regnbågsveckan | Kungsträdgården

Prideveckan är över och det känns alltid lite extra när sista dagen är kommen och det mesta återgår till normaliteten. Efter sju år med egen erfarenhet med att styra en Pride så går luften ur samtidigt som tankar och idéer blossar upp om hur en kan göra det bättre och vad som inte riktigt fungerade. Att göra en Pride är långtifrån en dans på rosor.

I år kunde vi under två dagar även besöka gratisfestivalen, rainbowwekend i Kungsträdgården som hade fokus på uppträdande, dragshow, modevisning och stort artistpåslag. Det kändes lite avslaget ett tag och det saknades en känsla på igenkännande och kramar från bekanta en bara träffar 1 gång om året. Det saknades utställare som brinner för HBTQ-frågor och men mycket tar tid.

När solen gick ner och folket hittade ut så samlades besökare vid Patricia och alla barbord, det blev helt plötsligt en annan gemenskap än mitt på dagen.

Jag förstår tanken bakom en gratisfestival men jag hade gärna sett ett bättre samarbete mellan Pride och Kungsträdgården. Folk fick leta sig till programpunkterna och jag hade nästan förväntat mig programtider på Pridesidorna gällande Kungsan så även där kan vi bli bättre tills nästa år. Meningen med festivalerna är att det ska finnas komplement och valmöjligheter. Nu kändes det som att dörren helt var igenbommade åt ena hållet men vad vet jag?

Jag tycker att samhället har förändrats till ett hårdare klimat. De svaga får kämpa ännu hårdare och rösterna gör sig inte hörd.

Hbtq-personer kräver inte särskilda rättigheter eller möjligheter utan Hbtq-personer behöver lika värde och rätten till att få leva som en känner sig som utan att bli hånad och ifrågasatt.

Jag tycker att Pride börjar ta ut sin rätt liväl som att den behövs mer än nånsin. Jag själv bli stärkt för varje år som går genom att lyssna på återkommande livshistoria och människor som vågar komma ut och bidra till ett bättre samhälle.

Vi borde ge ett större utrymme för föreläsarna och kanske även där erbjuda ett komplement under en lite längre period än själva Prideveckan. Mycket är oerhört bra men mycket kan även förändras och göra det mer långsiktigt och öppnare för den som behöver lyssna och inte för oss som redan vet och kan.

Jag har nog upplevt en utav mina bästa Prideår på väldigt länge med bejakande öga för frihet och glädje.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s