Häromdagen hann jag med att lyssna till Lina Axelsson Kihlblom som är en framgångsrik rektor som har lyckas vända Ronnaskolans dåliga elevresultat!
Ni förstår vilket jäklarnamama det krävs. Lina berättar att hon även jobbat som jurist och lärare, utbildat sig till akademiker och arbetat med ledande chefsroller. Linas meritlista är imponerande och motiverande. Jag imponeras ofta och starkt när jag ser andra kämpar för att nå sitt mål i samma veva som sin ständiga resa med sig själv.
Att hela tiden prestera och vara stark för sin egen skull och sina krav samt målsättningar inom jobbet. Lina trodde nämligen att hon var ensam i hela världen med att vara född i fel kropp där ingen visste att transsexualitet existerade. Lina berättar om hennes kamp och känslan om att vara helt ensam med sina tankar och att vara naken inför andra.
Hur det var att växa upp in en liten stad. Lina gick till kuratorn arton år gammal och berättade som det var, att vara föddi fel kropp. Efter några år inleder hon medicinsk behandling i samma veva som hon kommer in på juristlinjen men när hennes korrigering var klar flyttade hon som utbytesstudent till Tyskland där hon äntligen kunde leva som kvinna. Ni förstår vad skönt det är att kunna leva i en stad där ingen vet något om dig och där du får leva ut precis som den du känner dig som utan att någon dömmer eller har en åsikt.
Frihet i en stor ask.
Jag försökte skriva lite stödord i samband med föreläsningen eftersom jag missade första omgången. Lina genomförde detta briljant på engelska men pratade alldeles för fort så jag stängde av min koncentration till att skriva och bara lyssnade. Lina är mycket engagerad i det hon gör man känner nästan från läktaren hur hon bara vill kastats in i nästa projekt. Hon pratade lite om att det finns många katter till att bli sedd för det man gör och inte så mycket hur man är och det ut.
Jag får själv mycket bra kraft och styrka genom att lyssna och lyssna och lyssna på andras erfarenheter och resa på vägen. Jag lever själv i någon förnekelse men ändå inte till att våga leva ut precis som jag är. Jag går ständigt i tankar över definitioner hur en bör eller borde definieras. Jag har dock kommit så oerhört mycket längre än tidigare och livet är en ständig resa.
Det viktiga i resan är att kunna må bra. Det är det viktigaste. Livet handlar om så mycket mera än att bara vara en transperson.
Cornsfood 