Häromdagen satt jag rätt grovt i skiten eller på gurkan som vi säger men det gick bra. Jag lever och ser fortfarande framemot att gå till jobbet vilket jag gör i stort sett varje dag. Ja, jag är ingen robot så det är klart att vissa dagar är lite tyngre.
Vårt varmkök är ungefär lika stort som din minsta bekvämlighetsfoajè så när bong efter bong väller in då blir det åka av men det går. Det som får mig att brinna är alla specialbeställningar. Varför kan en gäst inte bara beställa det som står på menyn?
Vissa gäster önskar utan bröd men extra sallad fast några vill inte ha lök men bara tomat, andra önskar en tomatskiva och lite lök men ingen sallad och sådär kan en del bongar se ut. Allergier i all ära och no offence till det och jag gör verkligen något extra om det krävs men när listen inte får plats med bongarna och alla speciella apart beställningar kommer då känns det sådär.
Kinabongarna är värst. Det är när ett sällskap på 8 personer kommer in och beställer 1 rätt av varje från menyn. Sen finns det drömservitören som bongar in 8 Angus på samma beställning. Love it.
Däremot brukar jag alltid säga att jag är där för att laga mat, jag är anställd för att laga mat och jag älskar det så bongarna är mer än välkommen in. Jag peppar alltid mina kollegor och är inte sen med att tala om att vi alla gör ett bra jobb och vi gör det tillsammans.
Bong. Bong.
Cornsfood 