Jag har lagat en liknande Nimro maträtt som får mig att tänka på alla fina ungdomar jag fick chans att träffa under ett par år på ensamkommandeboendet Polstjärnan som befann sig på Campus vid Vågbro i Söderhamn där jag var aktivitetsansvarig och handledare.
Det var egentligen ett arbete men många såg oss, mig och dig mera som en familj. Vi gjorde så mycket tillsammans och om jag får säga det själv var vi ett jättebra team. Vi åkte till Långvind med 14 personer i en minibuss, Lönns Buss sponsrade med buss till Stockholm så vi kunde åka till Grönan och Tekniska museet där vi såg ”Im alive” vi åkte till Kungsberget och Bollnäsbacken där killarna fick åka slalom.
Vi var med på Verkstädernas innebandy-cup som vi deltog i trots att vi bara hade känt varandra i 3 månader, vi förlorade alla matcher, killarna kastade klubborna och ville åka hem (vu förstod) men trots allt så fortsatte vi och även om vi förlorade så hade vi det bästa försvaret tillsammans för vi gav aldrig upp. Alla lag hade professionella matchkläder och vi hade ett hopplock från fina Söderhamnare som hade skänkt tillsammans med ett samarbete vi hade med Gluggen och ”alla har rätt till idrott”.
Därefter fick vi efter mycket Om och Men snygga matchkläder och vi övade på lediga tider i olika idrottshallar, körde ungdomarna t/r sekt för det var dom enda lediga tiderna vi fick. Sen vann ungdomarna två fotbollscuper. Helt sjukt och vilken insats. Så stolt över alla.
När det fanns tid lagade vi alltid mat tillsammans med den som önskade. Under vissa helgmornar så bakade jag så det doftade och fanns gott. Det räddade inte kriget eller flykten men det förenade.
Men när vi hackade lök, vitlök, potatis och hällde ner krossade tomater som vi blandar ner basilika, chili, salt, peppar och oregano. Knäckte ett par ägg i stekpannan och åt med brytbröd tillsammans med citron så var det en kort stund ungdomarna fick dela med sig av sin erfarenhet som var fin.
Det här och Biriany är två rätter jag har tagit med mig från min tid på Polstjärnan.
Cornsfood 